Växtskydd med Maj-Lis Pettersson

Skrivet av den mars 20, 2012 i Sjukdomar & Ohyra

Potatisbladmögel. Mjöldagg. Spansk skogssnigel.

Och så det allra senaste – buxbomssjuka.

Listan kan göras lång över allt som kan ställa till det för trädgårdsodlare. Men det finns trots allt mycket man kan göra för att skydda sina växter.

Maj-Lis Pettersson, författare och hortonom som är känd från radions ”Odla med P1”, besökte Borås Trädgårdssällskap den 6 mars och gav goda råd om hur man sätter fart på hemvärnet i trädgården, när sjukdomar och ohyra gått till attack.

Maj-Lis Pettersson är hortonom och sedan många år anställd som statskonsulent på institutionen för ekologi på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Där har växtskydd, det vill säga hur man förebygger och bekämpar sjukdomar och ohyra på växter, blivit hennes specialitet. Maj-Lis Pettersson har skrivit flera böcker om växtskydd för både kruk- och trädgårdsväxter, bland andra ”Trädgårdens växtskydd”, ”Skydda dina krukväxter” och ”Skydda din trädgård”. Maj-Lis är också en av de medverkande i radioprogrammet ”Odla i P1”, där hon bland annat ansvarar för telefonväkteriet.

– Det är verkligen direktsändning, så man vet aldrig i förväg vad lyssnarna ska fråga om. Men efter allt jag sett i mitt arbete med växtskydd, brukar det gå att lista ut var problemet är, berättade hon när hon besökte trädgårdssällskapet.

Under kvällens föredrag kom hon med en mängd matnyttig information om hur man förebygger sjukdomar och ohyra i trädgården – och vad man ska göra när växterna väl har drabbats.

Buxbomssjuka

En av de mest aktuella av växtproblemen just nu är den så kallade buxbomssjukan, Cylindrocladium buxicola. Svampsjukdomen har kommit med växtmaterial från Holland och angriper bara buxbom, eftersom den är artspecifik.

– Men den är väldigt aggressiv! Till skillnad från andra svampar som går på Buxbom, angriper den friska plantor. Annars är det ofta så att man kan få svamp på en planta som är försvagad av till exempel sköldlöss, berättade Maj-Lis Pettersson.

Symptomen på sjukdomen är mörka fläckar på bladen. Fläckarna blir sedan större och större till dess att bladen torkar in och dör. Det uppträder också svarta, vertikala sträck på stammarna.

– Ser ni det här ska ni ta bort plantan och en del av jorden som den vuxit i, stoppa alltsammans i en sopsäck och bränn upp den! Svampsporerna är kladdiga, så de sprids oerhört lätt med både redskap, människor och djur, förklarade Maj-Lis.

Än så länge finns ingen bot mot sjukdomen, men det pågår en del försök med alternativa växter, som man så småningom ska kunna ersätta buxbomen med om man har drabbats.

Potatisbladmögel

Det är få potatisodlare förunnat att slippa undan potatisbladmögel, som också är en svampsjukdom. Den trivs i hög luftfuktighet och det har västra delen av Sverige. Svampen angriper först bladen, som får bruna fläckar. Blir de vita betyder det att det finns mycket aktiva sporer. När sporerna går ner i jorden till knölarna, får de brunröta. Rötan är ”torr”, det vill säga att potatisen fortsätter att vara fast, men blir brun under skalet.

– Brunrötan gör potatisen giftig och då ska man inte äta den, poängterade Maj-Lis Pettersson.

Samma svamp som orsakar potatisbladmögel angriper också tomater.

Vad kan man då göra för att minska angreppen av potatisbladmögel?

För det första ska man odla en tidig, eller mycket tidig sort som har kort utvecklingstid. Det gör att potatisen hinner växa mer, innan svampen slår till. (Det brukar hända kring midsommar, när potatisen blivit så stor att plantorna börjar röra vid varandra.) Dessutom är det bra om potatisen är så motståndskraftig som möjligt mot bladmögel – men någon helt resistent sort finns ännu inte.

Maj-Lis rekommenderar sorterna: ’Amandine’, ’Arielle’, ’Cherie’, ’Minerva’, ’Princess’, ’Rapido’, ’Rocket’ och ’Solist’, som alla är tidigare och som har bra lagringsegenskaper.

’Amandine’ är en välsmakande potatis som är gul till färgen och har en platt-avlång form som gör den lätt att koka. Vill man ha en rödskalig variant som påminner om ’Amandine’ ska man satsa på ’Cherie’ som Maj-Lis Pettersson tycker är nästan lika bra.

Sorten ’Minerva’ kan vara lite lurig eftersom den inte blommar och man därför har svårt att se när den är klar att ta upp.

– Då får man titta på andra potatisplantor och gissa lite, säger Maj-Lis.

Hon tipsar också om att man inte behöver gräva upp ett helt potatisstånd om jorden är luftig och porös. Då kan man sticka in händerna under plantan och plocka upp de stora potatisarna och lämna de mindre kvar att växa till sig ett tag till.

Den som söker en potatis med vitt kött ska odlar sorten ’Rocket’ som dessutom har vackra blå blommor.

När man väl har valt en tidig sort ska man förkultivera potatisen, så att den kommer igång att växa snabbt när det är dags att sätta ut den i jorden.

– Då ska man inte lägga potatisen i äggkartonger, som man ser ibland. Det gör att potatisen förbrukar sin vätska och blir skrumpen och svag. Då är det bättre att sätta dem i några centimeter jord, som man håller lagom fuktig, och som håller potatisen saftspänd, tipsade Maj-Lis.

Dessutom ska potatisen inte förgros för tidigt – det räcker med tre eller högst fyra veckor innan potatisen kan sättas ut.

– Det finns forskning som visar att skörden blir sämre om potatisen förgros för länge.

När angreppen av potatisbladmögel väl kommer, någon gång runt midsommar, ska man ta bort blasten så fort som möjligt. Potatisen kan dock ligga kvar i jorden.

– Det är viktigt att samla ihop all blast och helst inte låta den komma i kontakt med jorden. Det bästa är att stoppa den i en säck, som man sedan bränner. Man ska inte lägga blasten på komposten, eftersom svampen som orsakar bladmögel kan leva i jorden i tre år, förklarade Maj-Lis Pettersson.

Om det är en varm, solig dag kan man också knyta ihop plastsäcken och låta den ligga i solen till dess att blasten ”kokat” och blivit till en enda sörja. Då har potatisbladmögelsvampen dött och man kan slänga sörjan på komposten.

Bladfläcksjuka på ungersk blåsippa, hjärtbergenia och julros

Det finns även andra svampar som ställer till det. Ett exempel är bladfläcksjuka på ungersk blåsippa, hjärtbergenia och julrosor. Bladfläcksjukan visar sig som tydliga bruna fläckar och ringar på de infekterade bladen, som snabbt ska tas bort för att inte sjukan ska spridas vidare.

– Bladfläcksjukan är ett tecken på lite för stillastående luft. Kanske behöver man flytta plantan till ett luftigare ställe, eller ta bort en buske som står i närheten och öka genomluftningen, sa Maj-Lis Pettersson.

Man kan också prova det biologiska bekämpningsmedlet Binab, som innehåller svampen Tricoderma. Det har visat sig vara effektivt mot svartfläcksjuka på rosor och kan ge fin effekt även på andra växtslag som balanserar på gränsen mellan att bli angripna och inte. Maj-Lis själv har testat medlet på irisar och då har det haft effekt under några år. Sedan får man fylla på med en ny dos.

Binab kan man köpa via Internet, bland annat på www.nyttodjur.se, som vänder sig till fritidsodlarna och saluför små förpackningar, och på på www.lindesro.se, som främst vänder sig till yrkesodlare.

Binab kan förvaras i frysen i upp till två år. Därför är det ingen idé att köpa för mycket på en gång. De Tricodermasvampar man placerat ut i trädgården lever kvar i flera år, men minskar i antal efter ett tag, varför man måste fylla på efter hand.

Mjöldagg

Mjöldagg orsakas också av svampar, men de är artspecifika. Det betyder att varje art av mjöldaggssvamp ger sig på en speciell växtart. Det är alltså inte samma sorts mjöldaggssvamp som infekterar rosor som klematis, även om symptomen är snarlik.

Mjöldagg är ofta ett tecken på att en växt står för torrt. Det kan vara ett träd i närheten som drar vätskan ur jorden, eller ett takutsprång som göra att regnvattnet inte når fram till växten. Det är också vanligt med mjöldagg på klängväxter, just för att de ofta odlas nära husväggar.

– Flytta ut dem i trädgården i stället! Det är jättevackert med klängväxter som har ett eget stöd mitt i en perennrabatt. Det finns till exempel många klematisar som blommar hela sommaren och som blir jättefina där.

Ett annat sätt att förebygga mjöldagg kan vara att anlägga en våtbädd för fuktighetskrävande växter. Man gräver då ur ytan som ska planteras till ett djup om ca 45-50 cm (perenner) och isolerar den med en presenning eller med plansilofolie (säljs av Granngården). Det ger en jämnare fuktighet och minskar risken för mjöldagg.

– Man ska dock vara försiktig med våtbädden i den här delen av landet, där det redan regnar så mycket, varnade Maj-Lis Pettersson.

Själv har hon testat att odla i våtbädd med gott resultat i uppsalatrakten.

Det finns dock vissa mjöldaggsorter som struntar i om det är torrt eller fuktigt. De övervintrar i knopparna på växten och då hjälper det inte att skära ner växten och låta den börja om från början – infektionen av mjöldagg finns redan i de nya skotten. De plantorna kan man bara elda upp – eller låta dem leva med mjöldaggen och riskera att svampen sprids till andra växter av samma art.

– Det blir så ibland när det kommer en svamp av en ny ras med vinden från ett annat land. Plötsligt infekteras växter som vi tidigare trodde var resistenta och då får man till exempel plocka bort dem ur E-plantsortimentet. Det har hänt med bland annat prakthäggmispel och häckkaragan, berättade Maj-Lis Pettersson.

Det pågår forskning kring biologisk bekämpning av de nya mjöldaggsvamparna, men än så länge har man inte lyckats hitta någon bot. Däremot kan man försöka mildra angreppen av mjöldagg på rosor och perenner med hjälp av en bikarbonatlösning, som består av två teskedar bikarbonat och två teskedar grön såpa blandat med en liter vatten.

– Då ska man göra som när man gör en redning till en sås. Man häller inte i allt på en gång, utan börjar med att lösa lite av bikarbonaten i lite av vattnet, till dess att allt är löst. Sedan blandar man i resten av vattnet och såpan, förklarade Maj-Lis Pettersson.

Bikarbonatbehandlingen ska startas så fort man ser första fläcken på bladverket och upprepas tre gånger med mellan en och två veckors mellanrum.

Spansk skogssnigel

Den första rapporten om spansk skogssnigel i Sverige kom 1975 och sedan dess har arten brett ut sig över stora delar av landet.

– Den kommer egentligen inte alls från Spanien, som namnet antyder utan från Sydfrankrike, och där är den inte alls något problem eftersom det är så torrt. Troligtvis kommer den att försvinna från sitt ursprungsområde helt och hållet, i takt med att klimatet där blir ännu torrare, berättade Maj-Lis Pettersson.

Men till del svala, fuktiga klimatet i Sverige verkar den spanska skogssnigeln ha kommit för att stanna – inte minst i de svenska trädgårdarna, där snigeln hittar den ena favoriträtten efter den andra.

För att bekämpa den kan man använda ett preparat med den aktiva substansen järnfosfat, som gör att snigeln tappar aptiten och drar sig undan för att så småningom dö av svält. Järnfosfat finns bland annat i pelletsprodukter som Snigel Effekt och Snigelfritt. Pelletsen är dock känslig för fukt och måste fyllas på med jämna mellanrum. Man kan också förvara den i en speciell dosa som snigeln kan krypa in i och äta.

Man kan också komplettera järnfosfaten med nematoder som vattnas ut på platser där sniglarna trivs, som komposter eller ställen där man förvarar plastsäckar och krukor.

– Nematoder är nyttodjur som lever på sniglar och helt ofarliga. Det är viktigt att vattna ut dem så tidigt som möjligt, när de första sniglarna har vaknat, för det gäller att attackera innan sniglarna hinner föröka sig, sa Maj-Lis Pettersson.

Nematoder mot sniglar kan köpas via hemsidan www.bionema.se.

Det har också förekommit försök där man samlat sniglar i en burk med nematodlösning så att de blev infekterade. Sedan har man klippt dem i bitar och spridit ut dem i trädgården, så att de i sin tur  kan infektera andra sniglar.

– Den metoden visade sig vara effektivare än om nematoderna bara vattnades ut, berättade Maj-Lis Pettersson.

Hon poängterade också att det är viktigt att plocka och döda alla sniglar man hittar, eftersom en individ kan lägga ett mycket stort antal ägg under en säsong.

Vinbärsgallkvalster

Det är vanligt att svarta vinbär får upphöjda, ärtformade knoppar som aldrig slår ut. Knopparna innehåller ett kvalster som i sin tur sprider ett virus. Viruset som gör buskarna sterila – och då slutar de helt enkelt att producera bär. Den som hittar vinbärsgallkvalster gör bäst i att gräva upp hela busken och bränna den på hösten.

– Det räcker inte med att skära ner busken, för viruset finns i hela växten och följer med de nya skotten upp. Men man kan plantera en ny, frisk buske igen redan nästa vår, eftersom kvalstren inte kan övervintra utan knoppar, förklarade Maj-Lis Pettersson.

Det finns också några sorter som är bättre att odla än andra, som till exempel alla ”Ben-sorter”som ’Ben –Gairn’ och ’Ben Thorn’ samt ’Risarp Titania’

– En sort man definitivt ska undvika är ’Storklas’!

Vinbärsgallkvalster går bara på svarta vinbär och inte på röda eller vita vinbär.

Krusbärsmott

Ibland kan man se att ett vinbär eller krusbär har mognat på en planta, trots att alla de andra bären är omogna. Om man tittar nära på bäret kan man se ett litet hål, som skvallrar om att en liten larv krupit in och ätit upp kärnorna. Och när bäret inte har några kärnor kvar, tror det att det är moget och så småningom faller det av.

Larver i bären vill man förstås inte ha och för att sätta stopp för dess framfart, får man helt enkelt vara ute i god tid och ta bort de bär som mognat ovanligt tidigt.

– Det är ju där larven är!

Larven förflyttar sig mellan bären, men har svårare att ”nå” mellan krusbär än mellan vinbär. Därför är den vanligare på vinbär än krusbär, namnet till trots.